Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Musse mår inte bra. Inte Abdi heller. Inte någon somalier i världen mår bra och allra minst dom som är kvar inne i Somalia.
Dom håller på att svälta ihjäl i den värsta torkan som drabbt Afrikas Horn på 60 år.
Inte nog med striderna och konflikterna utan också naturen är emot dessa människor.
Inte nog med att dom dödar varandra nu vänder sig allt emot dem  – tom naturens krafter.
Vissa grupper av somalier tillåter inga utländska hjälporganisationer i hela den södra delen.
Musse undrar stillsamt hur man kan se på när människorna dör?  
Dom som fortfarande lever tvingas gå långa sträckor i obarmhärtig hetta för att hämta vatten.  Det är ofta kvinnorna som går. Och dom är helt skyddslösa när dom är ute på sina färder för att hämta vatten och blir ofta överfallna och skändade.
Skall det aldrig ta slut undrar Musse? Och Abdi undrar också?
Musses och Abdis mamma har fått lämna Mogadishu och ge sig ut på flykt för att försöka nå till Kenya och säkerheten i de överfulla flyktinglägren där.
Musse och Abdi kan inte sova för att dom är så oroliga för sin mamma. Kommer hon att klara den svåra vandringen genom konfliktens Somalia? Många klarar den inte……..

Annonser

Musse vill slå ett slag får några överraskande bra böcker som kom i hans väg för några veckor sedan.
Änglavakter har han inte ens läst ännu men de två första böckerna av Kristina Ohlsson, Askungar och Tusenskönor dom har han sträckläst på nätterna och inte kunnat lägga ifrån sig.
Verkligen att rekommendera och det vill inte säga lite för svenska deckarförfattarinnor brukar inte kunna störa  Musses nattsömn i någon högre grad men Kristina Ohlsson hon kan den konsten……
Det är möjligt att Musse ger sig själv en semesterpresent i form av Änglavakter.
Det är faktiskt möjligt att det blir så.
Från spännande böcker till sorglig och BRA film.

En av dom bästa TV-serier som gjorts är den australiensiska serien, ”Love my way”.
Musse satt i favoritfåtöljen och snyftade i tre avsnitt i sträck från Säsong 1 av  ”Love my Way” häromdagen.
Musses ögon var alldeles röda efter den sejouren.
Denna serien är så BRA!!
Den är faktiskt bättre än bra.
Nu måste han snabbt se om säsong 2 och 3  av serien också och återuppliva de gamla minnena från när han såg den första gången för c:a 10 år sedan.
Säsong 1 hade han missat för han upptäckte inte serien innan den gick in på säsong 2.
Claudia Karvan, som har huvudrollen i serien, är en fantastisk skådespelerska med ett otroligt levande ansikte.
Numera tycks hon ha övergått till Science Fiction vilket verkar lite trist men rollen som Frankie i Love my Way är en klassiker.
Det är bra för humöret  med lite kultur tycker Musse.
Hela serien finns i tre boxar med svenskt text för den som är intresserad………….. c:a 750 pix!!
Ja, ja det kanske är dyrt men det är faktiskt värt varenda krona!!

Musse slappar och slöar

Musse har tagit det lugnt den senaste tiden.
Slöat och slappat kan man säga…………..
Kan det vara fel?
Musse tycker inte det.
Ibland blir han lite trött på att hänga med i musik, design och den intellektuella världen + allt som händer i Somalia och med flyktingbarn och annat viktigt.
Särskilt på sista tiden när det händer så mycket överallt.
Man blir trött bara av att tänka på det.
Ibland vill han bara ligga i soffan och titta på Lyxfällan och andra feelgood program…………………….
Då gör han just det!!!
Feelgood för tittarna alltså som känner sig präktiga som f*n.
Inte feelgood för dom stackarna som köpt 27 bilar och 18 storTV och nu får betala bittert för att dom inte tänkte sig för.
I början av maj var Musse på 50-årskalas i Skåne.
Det var mycket trevligt och skönt på alla sätt och vis.
God mat och trevligt sällskap och roligt att träffa kusinerna som båda fyllde år samma dag men bara den ena fyllde 50.
Champagne varje dag blev det.
Tåget kom fram både på bortvägen och hemvägen.
Sånt kan man vara tacksam för i dagens tågvärld.
Helgerna har tillbringats antingen tittandes på babysaker eller runt i bil med goda vänner för att äta gott någonstans.
Musik har det också blivit.
Musse har varit på konsert. Det var kul. Dels för att lyssna på en sångerska som funnits med ett tag , Joan Baez,  och nu skall han snart gå och lyssna på en annan ”äldre”  dam som fortfarande sjunger fantastiskt bra  – Emmylou Harris. 
Kanske inte riktigt något för ett ensamkommande flyktingbarn från Somalia men Musse har ju flera skepnader och för en av dem,  den från Norrland,  är denna musik något som följt med hela livet.
Så det blir fest på tisdag kväll när ” Boulder från Birmingham” förhoppningsvis spelas på Cirkus på Djurgårdsslätten och hela Cirkus stannar upp och lyssnar när Emmylou drar fingarna över gitarren. Örongodis!!!!
Musse ser nu fram emot sommaren med förväntansfullhet??
Kan det heta så?
Låter konstigt men ni förstår vad Musse menar i alla fall.
Sommaren skall bli både slö och slapp om Musse får bestämma.
Och det får han tack och lov……

 Musse känner idag  på 1:a maj att han är emot och för allt.
På en och samma gång.
Utförsäkringar…
RUT-  eller ROT-avdrag…….
Ghadaffi……..
Ringleder……..
Barnaga………
Flyktingar in eller ut????
Juholt eller Reinfeldt…………

Listan kan göras lång eller kort beroende på hur mycket man orkar fundera över på en och samma gång……
Musse känner sig trött över att det är så många saker man skall ta ställning till.
Han har varit lite frånvarande på sista tiden
Svårt att veta varför men så blir det ibland.

Musse hade idag önskat sig ett demonstrationståg fritt från partipolitik där man kunde gå samlade under skylten för/emot allt. Att alla kunde hålla ihop hade väl varit drömmen. Oberoende av hudfärg, religion, kön, social grupp m.m.

Musse var på konsert häromkvällen. Joan Baez sjöng och det var fint. Särskilt berörd blev han av en gammal sång han hört tusen gånger men på något sätt hörde han den nu för första gången och lyssnade verkligen på texten. Så himla bra den var………..
Musse kände  faktiskt några tårar på sina kinder helt oväntat.

”Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace

You may say that I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will be as one”

Vårkänslor och armbågar

Musse börjar så smått få vårkänslor. Idag hár han suttit ute på en restaurang som heter ”Göken” och myst i solskenet. Fast när solen gick ned bakom husen så blev det lite svalt så alldeles så där vårigt är det inte ännu.

Bilden  på Musse är från förra våren när han gjorde en trevlig utflykt till skogen och grillade korv med några av sina favoritsläktingar. Det var trevligt och Musse ser gärna att det upprepas. Hint, Hint………

Annars har Musse haft problem den senaste tiden med sin ena armbåge där han fortfarande har en inflammation i en slemsäck. Det låter lite skumt och det är skumt. Tre gånger har Musse fått tömma slemsäcken hos vårdcentralen och tre gånger har den kommit tillbaka.

En god vän tycket att Musses armbåge ser ut som Karl-Alfreds och det är inte så dumt tänkt faktiskt. Karl-Alfred har en liten bula på sin armbåge precis som Musse. Det är väldigt likt måste Musse medge. Kanske Karl-Alfred också har en inflammerad slemsäck?  Fast vad är det han har ovanpå sin överarm? Det ser väldigt konstigt ut!

Kan armbågen ha något att göra med att Musse precis som Karl-Alfred  gillar spenat kanske? Musse för höra med sin husläkare vad hon tror. Hon har hitintills inte förstått varför Musses slemsäck är full med blod – det är helt fel ´nämligen. Vid tredje tömmningen fick en kollega komma in och titta på konstigheten.

Vi får se hur detta går.

Musse börjar i alla fall tröttna och mest ledsen är han för att han inte får simma. Nu får det vara nog!!!!!!!!!!!!

Vad händer med Abdi?

Musse har helt enkelt glömt bort att berätta hur det går för lillebror Abdi.
Han har fått sitt tillstånd och Musse sover gott om nätterna i alla fall när det gäller Abdi (fast han är vaken när det gäller Mamma och Somalia och andra viktiga frågor).
Abdi fick sitt tillstånd och ingen försökte skicka tillbaka honom till Mogadishu. 
Och  nu har dessutom Migrationsövrdomstolen sagt sitt nämligen att det råder väpnad konflikt i HELA södra Somalia.
Det innebär att många  somalier som väntat mycket längre än Abdi och gömt sig efter att ha fått avslag på sin ansökan nu kommer att få stanna.
Skönt tycker Musse även fast han inte känner dom.
Han vet ju hur det känns att vara nervös och orolig och inte veta vad som händer.
Och i Somalia då.
Skall det aldrig ta slut?
Nej det verkar inte så.
Musse önskar att hans landsmän skulle göra som egyptierna och tunisierna.
Arbeta för fredliga förändringar.
Kanske man skulle starta studier i konfliktslösning på distans till Somalia funderar Musse på.
Det är ju poppis att starta eget så här har Musse kanske hittat en nisch som han och Abdi kan jobba med.
Kanske det kan bli ett EU-projekt också.
Man vet aldrig vart saker och ting tar vägen.
Konstigare saker har hänt.
Men en sak har Musse helt klart för sig.
Ingen somalier över 35 skall få vara med för dom kan inte tänka på ett fredligt sätt.
Och ingen  får vara med  av alla dem som har blodiga händer  och som annars alltid håller sig framme och hellre satsar på fortsatt konflikt än på fred därför att dom tjänar mer på konflikten.
Ut med dom!
Bort med dom!!!!
Musse undrar lite försiktigt om det blir någon kvar då som kan jobba med freden.

Han hoppas det. Verkligen!